Dag 17
Äntligen en dag med riktigt vinterföre och torra skidskor!
Jag packar mig iväg vid 07.30 och går upp mot Gunnarsvattnet. Eftersom det har frusit på under natten så är det stighudar som gäller för att få fäste i den grovkorniga snön/isen.
Det är en så ofattbar skillnad att ha allt torrt. På Gunnarsvattnet går en ruskad led över sjön. Inte det minsta slask eller vatten, bara ren is.
Jag letar mig upp längs skoterleden som inte helt stämmer överrens med topografiska kartans läge för skoterleden. Blir lite fundersam, men fortsätter. Högre upp i backen där leden viker av kommer en skoter ikapp. Det är mannen som bor i Storbacken, där klättringen upp mot Hotagsfjället börjar. Bättre guide kunde jag inte få och i precis rätt ögonblick. Det enda problemet var en grovhuggen dialekt som var svår för mig att begripa. I synnerhet när han började beskriva myrars namn och vad de olika tjärnarna heter. Jag fick i alla fall klart för mig att jag borde nog vika av upp mot Skottland och sedan upp på fjället därifrån. Skottland är ett namn på kartan som jag inte visste vad det var innan jag kom dit. Det är ett timrat hus i fjällkanten som blev uppfört i slutet av 1800-talet av en skotskt amiral och en lord och som nyttjades som jaktvilla.
En riktig pärla mitt i ingenstans!
Jag tar mig upp längs myr- och fjällskogssluttningen och snart kommer jag upp på Hotagsfjället. Ett lågfjäll som är flackt och lättåkt när det är vackert väder. Lika krångligt kan det vara att hålla riktningen när det är dålig sikt eftersom det inte dinna några riktigt bra referenspunkter att ta sikte på. De flesta kullar ser likadana ut.
Vädret är varierande, ömsom halvklart men lika fort drar det igen och börjar snöa med ökad vind. Jag går på och letar mig till sist ner mot björkskogen på Hotagsfjällets norra sidan. Här ligger jag i bättre skydd om det skulle få för sig att blåsa upp.
Jag slår läger vid en liten bäck. Rinnande vatten två meter från tältet, det är lyx!
Tankar för dagen:
Det är så lätt att kritisera andra människor som gör fel och samtidigt framhäva sig egen förträfflighet.
Acceptera istället din egen bristfällighet.
Felfria och fullkomliga människor är jobbiga i längden.
Jag packar mig iväg vid 07.30 och går upp mot Gunnarsvattnet. Eftersom det har frusit på under natten så är det stighudar som gäller för att få fäste i den grovkorniga snön/isen.
Det är en så ofattbar skillnad att ha allt torrt. På Gunnarsvattnet går en ruskad led över sjön. Inte det minsta slask eller vatten, bara ren is.
Jag letar mig upp längs skoterleden som inte helt stämmer överrens med topografiska kartans läge för skoterleden. Blir lite fundersam, men fortsätter. Högre upp i backen där leden viker av kommer en skoter ikapp. Det är mannen som bor i Storbacken, där klättringen upp mot Hotagsfjället börjar. Bättre guide kunde jag inte få och i precis rätt ögonblick. Det enda problemet var en grovhuggen dialekt som var svår för mig att begripa. I synnerhet när han började beskriva myrars namn och vad de olika tjärnarna heter. Jag fick i alla fall klart för mig att jag borde nog vika av upp mot Skottland och sedan upp på fjället därifrån. Skottland är ett namn på kartan som jag inte visste vad det var innan jag kom dit. Det är ett timrat hus i fjällkanten som blev uppfört i slutet av 1800-talet av en skotskt amiral och en lord och som nyttjades som jaktvilla.
En riktig pärla mitt i ingenstans!
Jag tar mig upp längs myr- och fjällskogssluttningen och snart kommer jag upp på Hotagsfjället. Ett lågfjäll som är flackt och lättåkt när det är vackert väder. Lika krångligt kan det vara att hålla riktningen när det är dålig sikt eftersom det inte dinna några riktigt bra referenspunkter att ta sikte på. De flesta kullar ser likadana ut.
Vädret är varierande, ömsom halvklart men lika fort drar det igen och börjar snöa med ökad vind. Jag går på och letar mig till sist ner mot björkskogen på Hotagsfjällets norra sidan. Här ligger jag i bättre skydd om det skulle få för sig att blåsa upp.
Jag slår läger vid en liten bäck. Rinnande vatten två meter från tältet, det är lyx!
Tankar för dagen:
Det är så lätt att kritisera andra människor som gör fel och samtidigt framhäva sig egen förträfflighet.
Acceptera istället din egen bristfällighet.
Felfria och fullkomliga människor är jobbiga i längden.
