Dag 22
Dagarna rullar på. Ytterligare en dag med en kall morgon och gnistrande sol. Jag passerar gränsen till Västerbotten. Det är mer sammanhängande fjällområden här. Mer "riktiga" fjäll, inte bara isolerade öar som sticker upp ur skogslandskapet.
Det är märkligt var orken varierar mellan dagarna. Igår var energinivåerna i botten mest hela dagen, varje backen var en viljeansträngning. Jag tänkte att jag kanske måste lägga in en återhämtningsdag snart, men idag är orken tillbaka.
Högst upp på fjället mellan Rauksjön och Klimpfjäll ligger Slipstikstugan. En makalöst fin raststuga som är inredd med vedspis och sängar. Länsstyrelsen servar med ved och jag träffar två av naturbevakarna som anländer när jag är där. En av dem har jag sett förut, men det är först långt senare kag kom på var. Vi gick utbildningen för rovdjursinventering samtidigt på Grimsö. Det kan ta en jäkla tid för poletten att falla ner ibland.
Jag åker vidare och kommer fram till Klimpfjäll. Har för avsikt att försöka byta bort de fyra liter lampolja som jag dragit från Gäddede och hit och samtidigt få tag i riktig fotogen. Tyvärr fanns det ingen fotogen. Jag fick hålla tillgoda med akrylatbensin. Det funkar till mitt reservkök. De bytte däremot in min lampolja eftersom de sålde samma "skit" själva. Jag betalade 44:-/liter i Gäddede och fick 67:- liter i inbyte i Klimpfjäll. Kanske skulle slå mig in i lysfotogenbranschen och bli onödigt rik?
Klimpfjäll måste vara en av de skotertätaste platserna i Sverige. Alla kör skoter, kors och tvärs, till affären, till macken, hem igen. På varje gård står det minst tre skotrar. Man lever skoter här.
Jag hade en tanke på att ta in på hotellet/pensionatet för att torka upp sovsäckar och annat som börjar bli fuktiga. Nu blev det inte så. Jag hasade upp ett par kilometer längs leden istället och slog upp tältet. Det börjar kännas som "hemma".
Tankar för dagen:
Vi lever ständigt omgivna av människor och vet ofta hur vi ska hantera olika sociala situationer, men hur hanterar vi avskildhet, när vi bara måste umgås med oss själva?
Det är märkligt var orken varierar mellan dagarna. Igår var energinivåerna i botten mest hela dagen, varje backen var en viljeansträngning. Jag tänkte att jag kanske måste lägga in en återhämtningsdag snart, men idag är orken tillbaka.
Högst upp på fjället mellan Rauksjön och Klimpfjäll ligger Slipstikstugan. En makalöst fin raststuga som är inredd med vedspis och sängar. Länsstyrelsen servar med ved och jag träffar två av naturbevakarna som anländer när jag är där. En av dem har jag sett förut, men det är först långt senare kag kom på var. Vi gick utbildningen för rovdjursinventering samtidigt på Grimsö. Det kan ta en jäkla tid för poletten att falla ner ibland.
Jag åker vidare och kommer fram till Klimpfjäll. Har för avsikt att försöka byta bort de fyra liter lampolja som jag dragit från Gäddede och hit och samtidigt få tag i riktig fotogen. Tyvärr fanns det ingen fotogen. Jag fick hålla tillgoda med akrylatbensin. Det funkar till mitt reservkök. De bytte däremot in min lampolja eftersom de sålde samma "skit" själva. Jag betalade 44:-/liter i Gäddede och fick 67:- liter i inbyte i Klimpfjäll. Kanske skulle slå mig in i lysfotogenbranschen och bli onödigt rik?
Klimpfjäll måste vara en av de skotertätaste platserna i Sverige. Alla kör skoter, kors och tvärs, till affären, till macken, hem igen. På varje gård står det minst tre skotrar. Man lever skoter här.
Jag hade en tanke på att ta in på hotellet/pensionatet för att torka upp sovsäckar och annat som börjar bli fuktiga. Nu blev det inte så. Jag hasade upp ett par kilometer längs leden istället och slog upp tältet. Det börjar kännas som "hemma".
Tankar för dagen:
Vi lever ständigt omgivna av människor och vet ofta hur vi ska hantera olika sociala situationer, men hur hanterar vi avskildhet, när vi bara måste umgås med oss själva?
 |
| Trögflytande juice. |
 |
| Är det inte ett eklöv? Vad gör det i Västerbottensfjällen? Någon skåning på sportlov? |
