Dag 25

Det märks tydligt att dagarna börjar bli längre. På morgonen behövs knappt pannlampan  längre. Våren är kanske på väg, lite i taget, stötvis.
Jag åker vidare mer mot Gielas. Det har kommit ytterligare några centimeter snö. Snön bromsar och jag måste kontrollera om det ligger något under pulkan. Ett tunt islager gör att det inte glider. Jag sicklar och gnider in med lite paraffin.
Vid korsningen Gielasvägen-Sagavägen har jag ett val att fatta. Antingen följer jag vägen upp till västra änden av sjön Virisen eller så tar jag den kortare vägen och genar över fjällbjörkskogen rakt mot sjön och byn Virisen. Med mina erfarenheter från igår då jag fick spåra längs Ramsarån, föll valet på att följa vägen och ta några extra kilometer, men på hårt underlag.
Vad som är rätt beslut får man ju aldrig veta. Bara utslaget av det val man gjort. Jag nöter på och slår till slut läger efter 28 åkta kilometrar, strax norr om byn Virisen.

Tankar för dagen:
Försök inte uppfylla någon annans förväntningar eller följa i andras fotspår. Ta råd, men sök din egen väg.




Populära inlägg i den här bloggen

Arctic bedding

Bild
Har tidigare funderat på att införskaffa en s.k. arctic bedding så att man kan packa sovsäck och liggunderlag ovanpå pulkan utan att rulla ihop och stuva dem varje gång lägret ska rivas. Jag har aldrig kommit till skott. Mest beroende på att jag inte haft behov av det extra utrymmet som det ger i pulkan. Att tömma luftmadrassen några gånger kan man leva med. MEN ska man vara ute på tur i två månader kommer det i en helt annan dager. En nackdel som jag noterat är att de varianter av arctic bedding som jag har sett inte varit helt vattentäta. Det kan funka på sydpolen, men i de svenska fjällen kan man aldrig vara säker. Har haft ordentligt regn i februari även i Norrbotten. Nu har jag sytt en egen variant i lite kraftigare och helt vattentätt material, med vattentät dragkedja och tjepade sömmar.
Läs mer

Ett tips till alla er som har Rottefella BC bindning

Bild
Min erfarenhet av Rottefellas BC bindning är bara god, ända fram till när man ska ta av skidan från pjäxan. Det är ju nästan omöjligt att komma åt de små "klackarna" på sidan som ska lyftas upp för att bindningen ska släppa sitt grepp. Det blir sju resor värre om det packat snö under bindningen. Det finns dock enkel lösning på problemet: Borra två hål genom den rörliga plasten som fungerar som hävstång och låsanordning. Trä igenom ett snöre och gör en stoppknut i vardera ände på baksidan. Klart! Ett bekymmer mindre.......... Varför fixar inte Rottefella till detta kan man undra.
Läs mer

Dag 55 Treriksröset

Bild
Jag river tältet och går i riktning mot Gappohytta. Det finns vissa hängdrivor på leden som man förundras över att man inte har gjort någonting åt. Det finns en varningsskylt, men det är tvärdjupt ner till en bäck och det borde kanske varit bättre att justera leden istället så den passerar på ett bättre ställe? I den dalgång som jag planerar att gå finns ett ravinsystem som man inte gärna vill hamna i. Jag tar höjd på östra sidan och klarar mig hyfsat från att behöva runda alla dessa djupt skurna svackor. Det rör sig ganska mycket folk på norska sidan. Pulkadragare och hundspann, en och annan skoter. Jag når fram till Treriksröset efter 55 dagar. Den sista dagen känns lika märklig som den första. Samma ogreppbara känsla av osäkerhet. Vad händer nu? Någonting slutar, något annat tar vid. Inget är statiskt och inget varar för evigt, vilket är något jag tror vi ska vara tacksamma för. Vita bandet är inte en prestation att imponeras av. Vita bandet ska ses som den upplevelse det är. D...
Läs mer