Vita bandet 2019 Håkan Tyrén

Idag blev det dags för den årliga testet av fotogenköket eftersom den första riktiga vinterturen med skidor och pulka står för dörren. KAP-köket (Kiruna Arktiska Produkter) tillverkades av Gunnar Finn som under ett antal år på 1980 och 90-talet (?) gjorde ett helt outstanding fotogenkök som han integrerade i Trangia. Jag har testat ett flertal fotogen- och bensinkök på marknaden, men har alltid gått tillbaka till mitt gamla  KAP-kök. Endast en gång under de 25 år jag har varit ägare av köket har det krånglat. Då var det en plastslang i pumpflaskan som tog in luft. Vid det tillfället hade jag köket på en vintertur i Sjaunja som jag skrev en artikel om i UTE-magasinet. Efter att artikeln blev publicerad ringer en man och presenterar sig: "-Jag heter Gunnar Finn och tillverkar KAP-köket......."  Det är första och troligen sista gången en tillverkar av friluftutrustning ringer och ursäkta sig att utrustningen har krånglat! Efter denna episod har köket aldrig krånglat. Det

December är en period som erbjuder mer tid till pyssel.  Dagsljuset försvinner snabbt och det blir mörkt redan vid 14-tiden. Kvällarna blir långa. Jag har tittat närmare på att förenkla packandet av pulkan inför vita bandet genom att ha så få kollin som möjligt. Tygstycket som blev över från tillverkningen av artic beddingen och några stuvbitar från pulkakapellet blev till en pulka-bag. Formsydd för att passa i pulkan. 70 cm lång och 40 cm bred och 35 cm hög. Återstår att tejpa sömmarna.

Nu är resan med tåg och buss till Grövelsjön bokad. Man inser ganska snart att Grövelsjön ligger utlokaliserat någonstans i periferins utkanter. Den stora utmaningen kanske inte kommer att vara att ta sig till treriksröset, utan att ta sig via fem olika tåg- och bussbyten till startpunkten. Jag inser också att jag måste packa klart allt för den första etappen redan i Gällivare eftersom jag inte kommer ha möjlighet att handla på vägen. En fullpackad pulka är inte speciellt hanterbar om den inte går att dra bakom sig, vilket man inte kan förvänta när man ska förflytta sig mellan olika tåg- och bussanslutningar. I synnerhet inte då även skidor, stavar och ryggsäck ska med. Efter en del funderande tillverkades en ram med hjul som går att spänna fast under pulkan så att den går att dra, precis som en resväska med handtag. Ramen är gjord av fem stycken utstakningsskäppar, 26 trallskruvar och två gamla kasserade hjul. Mest återvunnet material. Som sagt man tager vad man haver........ Ba

För en vecka sedan kunde man nästa tro att det skulle kunna bli ett "grönt" vinterband. Ingen snö i Gällivare i början av december är ovanligt. En sen vinter skapar samtidigt förutsättningar att ta sig ut i skog och fjäll med skridskor på fötterna. Vanligtvis lägger sig isen och snart därefter kommer snön. Att åka ner längs Muddusbäcken till Muddusluobbal har jag gjort för ett 20-tal år sedan. Att åka in i Sjaunjaområdet har dock varit i tankarna i många år utan att de rätta förutsättningarna har infunnit sig. I år föll alla pusselbitar på plats: kyla, is och ingen snö....rakt in i Sjaunja, från sjö till sjö och vidare in i väglöst land. Ryggsäck, yxa, tarp, sovsäck och liggunderlag. Minimalistiskt och enkel på alla sätt och vis. Into the Sjaunja-area by skating on lakes and streams. I helgen har dock snön och vintermörkret kommit för att stanna. Dags att plocka ner fjällskidorna från hyllan och ta fram skidskorna från garderoben........bör hinna med en kortare

Trots 20 års vintertältning har jag aldrig haft ett tält med stormmattor. Uppenbarligen är det ingen nödvändighet, men samtidigt har jag saknat dem när jag skottat upp snö mot tältduken. Det kanske behövs att man bestämt sig att göra en riktig långtur för att utrustningen ska få en ordentlig översyn och en viss anpassning. Nu har jag tagit mig i kragen och sytt fast stormmattor på vintertältet, ett Hilleberg Staika som är ett par år gammalt. Sedan tidigare hade jag sytt fast extra förankringspunkter längs nedre kanten av tältet, för att snötyngden inte ska trycka in tältduken mer än nödvändigt mellan stängerna. Inspirerad av Börge Ousland och det tält han har designat åt Helsport (patagonia 3) där han integrerat stormmattorna i tältet på ett sätt så man kan förankra dem med skidorna, så gjorde jag bandöglor i hörnen av stormmattorna så det går att förankra dem på ett liknande sätt. Öglorna gör också att stormmattorna håller sig utsträckta och inte viker in sig under tälte