Dag 13
Jag vaknar till ytterligare en gråmulen dag där regntunga skyar hotar. Jag följer samma gammal skoterspår jag följde igår med förhoppning om att det går i riktning mot Tjoeve och Stor-Mjölkvattnet. Efter ett tag inser jag att så inte alla är fallet. Jag fortsätter ospårat uppströms bäcken. Snön börjar att "ruttna" av all värme och nederbörd och ger en lite opålitlig bärighet. Det är småkuperat och blockigt. Jag börjar förstå att det här kan kommat att ta tid. Det är mer uppför än jag trott. Tålamod, med tålamod bryter man ned backar.
Det börjar luta åt andra hållet. Jag närmar mig Tjorve och hittar skoterspår som leder mig rätt.
Även Stor-Mjölkvattneta vattensystem är reglerat.
Det ser till en början lovande ut. Blank is och bara ett par centimeter vatten på isen. Det går lätt. Lite för lätt. Snart kommer partier med decimeterdjup vatten och jag inser att även idag kommer jag vara plaskvåt om skor och sockar.
Jag följer skoterleden upp till Stor-Burvattnet. Här tar leden slut och jag ska försöka hitta mig en väg upp för fjället österut. Först måste jag korsa över den kolsvarta isen som ser oberäknelig ut. Van från Norrbottens regleringsmagasin har man respekt för dessa vatten. Jag stakar mig fram och passerar små öppna vattenhål längs stranden.
Jag funderar om jag ska slå läger nere vid sjön och klättra upp på fjället imorgon, men jag känner mig ännu ganska pigg och börjar klättra.
Upp på kalfjället där fjällriporna möter, men även regn, blötsnö och en bitande vind. Kanske inte var det bästa beslutet att ta backen idag, men det beslutet är redan taget.
Jag slår läger ca 10 kilometer väster om Stor-Stensjön. Sikten är för dålig för att fortsätt upp ytterligare för att komma upp till passet som leder ner till Åbervattnet. Det blåser halvstorm och allt är plaskvått. Tältet kommer upp, men det är svårt att hitta någon vindskyddad terräng.
Regnet smattrar och vinder river i tältduken. Jag sätter fotogenköket på vämning och hänger upp sockar, hanskar och mössa i taket. Dricker en kopp kaffe. Att en tunn tältväv kan göra sådan skillnad!
Tankar för dagen:
Avståndet mellan himmel och helvete kortare än man tror.
Det börjar luta åt andra hållet. Jag närmar mig Tjorve och hittar skoterspår som leder mig rätt.
Även Stor-Mjölkvattneta vattensystem är reglerat.
Det ser till en början lovande ut. Blank is och bara ett par centimeter vatten på isen. Det går lätt. Lite för lätt. Snart kommer partier med decimeterdjup vatten och jag inser att även idag kommer jag vara plaskvåt om skor och sockar.
Jag följer skoterleden upp till Stor-Burvattnet. Här tar leden slut och jag ska försöka hitta mig en väg upp för fjället österut. Först måste jag korsa över den kolsvarta isen som ser oberäknelig ut. Van från Norrbottens regleringsmagasin har man respekt för dessa vatten. Jag stakar mig fram och passerar små öppna vattenhål längs stranden.
Jag funderar om jag ska slå läger nere vid sjön och klättra upp på fjället imorgon, men jag känner mig ännu ganska pigg och börjar klättra.
Upp på kalfjället där fjällriporna möter, men även regn, blötsnö och en bitande vind. Kanske inte var det bästa beslutet att ta backen idag, men det beslutet är redan taget.
Jag slår läger ca 10 kilometer väster om Stor-Stensjön. Sikten är för dålig för att fortsätt upp ytterligare för att komma upp till passet som leder ner till Åbervattnet. Det blåser halvstorm och allt är plaskvått. Tältet kommer upp, men det är svårt att hitta någon vindskyddad terräng.
Regnet smattrar och vinder river i tältduken. Jag sätter fotogenköket på vämning och hänger upp sockar, hanskar och mössa i taket. Dricker en kopp kaffe. Att en tunn tältväv kan göra sådan skillnad!
Tankar för dagen:
Avståndet mellan himmel och helvete kortare än man tror.
