Dag 15
Det är nog första gången jag tältat i en plogvall.
Den ruttna snö gör att det blir genomslag och det är hopplöst att få någon bra tältbotten på annat sätt än den snörikare plogvallen. Man tager det man haver.
Morgonen bjuder på stormbyar och blötsnö. Det verkar vara standardväder här. Allt annat överraskar. Jag planerar att ta mig ner till Valsjöbyn idag och trots stormvarningar så ligger terrängen framför mig i ett låglänt landskap och inget som behöver påverkas av vädret.
Det blir en utmaningarnas dag. Skoterleden jag följer övergår i grusad och upptinad väg. Jag försöker hålla mig i kanten för att skona både skidor och pulka, med blygsam framgång. Äntligen en skoterled som jag kan följa istället. Den är uselt markerad och än sämre röjd. Snön är så rutten att skidor ömsom bär ömsom brister.
Är det inte det här du önskar? Utmaningar för att utvecklas? Att lära sig hantera situationer som tillsynes känns hopplösa? Att behålla lugnet, inte stressa, trots att du inte kommer framåt och du vet att du har oändligt långt kvar på den här turen? Det kommer inget bättre tillfälle. Bara att ta chansen nu.
Det går faktiskt ganska bra. Ett steg framåt, ibland ett tillbaka.
Det blir inkvartering på vandrarhemmet i Valsjöbyn. En vilodag väntar imorgon, den första på turen. Torkning av kläder, skor, tält och alla annat utrustning som kräver lite omvådnad.
Jag hoppas att det fryser till så att snön bär, att isarna inte blir så blötar. Allt blir så mycket enklare.
Tankar för dagen:
Mognad handlar inte om att förvandla sig till något större och bättre, utan att hitta storheten i det lilla.
Den ruttna snö gör att det blir genomslag och det är hopplöst att få någon bra tältbotten på annat sätt än den snörikare plogvallen. Man tager det man haver.
Morgonen bjuder på stormbyar och blötsnö. Det verkar vara standardväder här. Allt annat överraskar. Jag planerar att ta mig ner till Valsjöbyn idag och trots stormvarningar så ligger terrängen framför mig i ett låglänt landskap och inget som behöver påverkas av vädret.
Det blir en utmaningarnas dag. Skoterleden jag följer övergår i grusad och upptinad väg. Jag försöker hålla mig i kanten för att skona både skidor och pulka, med blygsam framgång. Äntligen en skoterled som jag kan följa istället. Den är uselt markerad och än sämre röjd. Snön är så rutten att skidor ömsom bär ömsom brister.
Är det inte det här du önskar? Utmaningar för att utvecklas? Att lära sig hantera situationer som tillsynes känns hopplösa? Att behålla lugnet, inte stressa, trots att du inte kommer framåt och du vet att du har oändligt långt kvar på den här turen? Det kommer inget bättre tillfälle. Bara att ta chansen nu.
Det går faktiskt ganska bra. Ett steg framåt, ibland ett tillbaka.
Det blir inkvartering på vandrarhemmet i Valsjöbyn. En vilodag väntar imorgon, den första på turen. Torkning av kläder, skor, tält och alla annat utrustning som kräver lite omvådnad.
Jag hoppas att det fryser till så att snön bär, att isarna inte blir så blötar. Allt blir så mycket enklare.
Tankar för dagen:
Mognad handlar inte om att förvandla sig till något större och bättre, utan att hitta storheten i det lilla.
