Dag 3

Skoterpåret som vi följde igår viker av efter några hundra meter och det blir ett pulsande efter ledmarkeringarna. Vid Broktjärnkojan början stigningen uppför Rödfjället. Det är brant och pulkan gör allt för att dra mig tillbaka. Varför tog jag med 12 liter fotogen? 4 liter hade räckt till Storlien. De återstående 8 litrarna fungerar bara som ballast.
Färden går vidare över Rödfjället och vidare nedför de branta backarna mot Tänndalen. Här får jag också hjälp av en tung pulka som skjuter på så mycket den bara kan. Jag är svettig och sliten när jag kommer till Tänndalen. Hittar först en brant och besvärlig väg. Ska det vara såhär hela vägen upp på fjället?
Pratar med några personer som åker skidor. Det pistade spår som jag till slut hittat leder tydligen hela vägen upp på fjället!
Märkligt vad tankar och känslor svänger under dagen. Man ska inte ta dem på för stort allvar. Allting förändras, hela tiden.
Jag åker upp längs det pistade skidspåret och inser att den utmaning jag förväntade mig inte alls var lika prövande som jag hade föreställt mig.
Jag åker vidare, förbi vindskyddet vid Svalåtjärn och slår läger för natten. Trött men nöjd.

Tankar för dagen:
Allt styrs av dina egna förväntningar på hur saker och ting ska vara.
Försök att inte ha några och se hur det känns.







Populära inlägg i den här bloggen

Ett tips till alla er som har Rottefella BC bindning

Arctic bedding

Det årliga testet av KAP-köket