Dag 4
River lägret och skidar vidare längs leden mot Hästkläppen och Ösjöstugan. Snöytan är glaserad av en varm vind som gjort den isig. Skidornas fiskfjällsbelag greppar inte alls och stighudarna åker på och av hela tiden.
Ner mot Ösjösjön möter pistade spår igen.
Fördelen med att aldrig åket i området är att man inte vet vad som väntar. Jag känner röklukt och blir varse att det finns en servering i Ösjöstugan! Kaffe, smörgås och dricka. Rådfrågar samtidigt om bästa väg för att komma förbi Ramundberget.
Det slutar med att jag väljer skoterleden, ett val som jag i efterhand inte ångrar. De svåraste vägvalen är när man närmar sig bebyggelse. Det vimlar av leder som kan vara allt från pistade till helt opreparerade.
Jag inser att den typ av terräng som jag lärt mig uppskatta mest är jämnt sluttande motlut, sådan där "lönn-dryga" fjällsluttningar som har en tendens att aldrig vilja ta slut. Just där kan man falla in i en lagom, behaglig rytm. Inga branta upp- eller utförslöpor. Det blir form av skidmeditation där tider bara löper på.
Jag skidar upp i riktning mot Fältjägarstugan, men vinden tilltar allt mer. Jag väljer att stanna för natten i vindskyddet vid Svaaletjahke.
Tankar för dagen:
Gör er inga bekymmer för morgondagen. Låt den själv få bära sina utmaningar.
Ner mot Ösjösjön möter pistade spår igen.
Fördelen med att aldrig åket i området är att man inte vet vad som väntar. Jag känner röklukt och blir varse att det finns en servering i Ösjöstugan! Kaffe, smörgås och dricka. Rådfrågar samtidigt om bästa väg för att komma förbi Ramundberget.
Det slutar med att jag väljer skoterleden, ett val som jag i efterhand inte ångrar. De svåraste vägvalen är när man närmar sig bebyggelse. Det vimlar av leder som kan vara allt från pistade till helt opreparerade.
Jag inser att den typ av terräng som jag lärt mig uppskatta mest är jämnt sluttande motlut, sådan där "lönn-dryga" fjällsluttningar som har en tendens att aldrig vilja ta slut. Just där kan man falla in i en lagom, behaglig rytm. Inga branta upp- eller utförslöpor. Det blir form av skidmeditation där tider bara löper på.
Jag skidar upp i riktning mot Fältjägarstugan, men vinden tilltar allt mer. Jag väljer att stanna för natten i vindskyddet vid Svaaletjahke.
Tankar för dagen:
Gör er inga bekymmer för morgondagen. Låt den själv få bära sina utmaningar.
