Dag 27
Det är något magiskt med solen. Morgonen är kall och stilla. Så bryter sig några solstrålar in genom en springa i tältöppningen och reflekterar mot fotogenkökets aluminiumyta. Jag måste bara öppna tältdörren och släppa in vårvinterns gryende dag. Det här är en sådan morgon man hellre vaknar upp i en frostbiten sovsäck i ett tält uppe på fjället än i en varm hotellsäng på ett fem stjärnigt hotell.
Om man bara är ute när solen skiner går det inte njuta av det här på samma sätt, då tar man allt för givet. Perspektiven saknas. När man får solstrålarna till skänks på det här sättet blir man tacksam.
Vad saknas i det ögonblicket?
Efter en sådan morgon går allt över förväntan. Inte en vindpust, skidorna glider, får fäste och pulkan känns inte tung. Terrängen är lätt kuperad.
Jag har för avsikt att vika av från den markerade leden och gena ner mot Sågviken/Granås och Tärnaby. Vis av mina tidigare smått misslyckade försök att leta en egen väg genom skogen är jag lite fundersam hur det här ska lyckas. Efter bron över Sågbäcken viker ett välkört skoterspår av, precis där en stig är markerad på kartan. En bredbandare har kört på spåret, det är bra, då vet man att det inte är några tokiga "virr-pellar" som är och buskör. Man buskör inte med en bredbandare man tar sig från en punkt till en annan med ett syfte.
Jag får världens finaste nedfart som slutar vid Nedre Granås. Tärnaby och mitt boende för två nätter är i sikte. Allt flyter.
Jag får nog säga som "Tiger", idag är min favoritdag.
Tankar för dagen:
Njut av just det här ögonblicket. Det kommer aldrig tillbaka.
Om man bara är ute när solen skiner går det inte njuta av det här på samma sätt, då tar man allt för givet. Perspektiven saknas. När man får solstrålarna till skänks på det här sättet blir man tacksam.
Vad saknas i det ögonblicket?
Efter en sådan morgon går allt över förväntan. Inte en vindpust, skidorna glider, får fäste och pulkan känns inte tung. Terrängen är lätt kuperad.
Jag har för avsikt att vika av från den markerade leden och gena ner mot Sågviken/Granås och Tärnaby. Vis av mina tidigare smått misslyckade försök att leta en egen väg genom skogen är jag lite fundersam hur det här ska lyckas. Efter bron över Sågbäcken viker ett välkört skoterspår av, precis där en stig är markerad på kartan. En bredbandare har kört på spåret, det är bra, då vet man att det inte är några tokiga "virr-pellar" som är och buskör. Man buskör inte med en bredbandare man tar sig från en punkt till en annan med ett syfte.
Jag får världens finaste nedfart som slutar vid Nedre Granås. Tärnaby och mitt boende för två nätter är i sikte. Allt flyter.
Jag får nog säga som "Tiger", idag är min favoritdag.
Tankar för dagen:
Njut av just det här ögonblicket. Det kommer aldrig tillbaka.
