Dag 39

Jag fortsätter min färd upp genom Tarradalen via Sommarlappa. De hade tydligen utfärdat en stormvarning för området till kvällen/natten med starka vindar och snöfall.
Det har varit "magert" med rovfåglar såhär långt, men nu dök den första kungsörnen upp. En adult fågel som försöker hantera opålitliga vindar. Det är slående hur ett storslaget landskap påverkar hur man upplever storleken på en fågel. Först såg det liten ut som kråka, men när den slår ut med vingarna och vinklar upp undersidan finns inga tvivel på vad det är.

Högre upp längs Tarraätno kommer jag ikapp fyra erfarna Holländare som varit mycket i bl.a. Sarek. De ska också vidare upp mot Alkavagge imorgon.

När jag kommer till Tarraluobbal har vinden tilltagit och sikten är usel. Jag beslutar att vänta ut ovädret i Tarraluobbalstugorna. Jag får sällskap av Holländarna som jag delar stuga med. En av dem har en Inreach så han kommer att få en uppdaterad väderprognos i morgon.
Det är bara att avvakta. Här är det vädret som bestämmer agendan. Att vänta är en del att kunna hantera ett inre lugn. Att inget göra utan att bli rastlös.

Tankar för dagen:
Tystnad och stillhet är en bristvara. Det är lätt att förändra det genom att inte göra någonting.  Utmaningen ligger i att möta oss själva. Det är enkelt att sätta sig, men svårt att sitta kvar.



Populära inlägg i den här bloggen

Ett tips till alla er som har Rottefella BC bindning

Arctic bedding

Det årliga testet av KAP-köket