Dag 42
Vaknar upp till en stilla morgon. Skidar vidare norrut mot Skuolla. Här finns ett större rengärde där Sirges brukar ha kalvmärkningar. När det beger sig brukar Fiskflyg ha fullt upp med att transportera ut folk till Skuolla. Då är det kölapp till helkoprarna i Ritsem. Ett år skulle jag flygas ut för att inventera fågel, men det tog en faslig tid pågrund av att det just krockade med en kalvmärkning här. Nu är det tyst, inte ett liv. Kåtaställningar står kvar och vittnar om det som varit och i väntan på det som komma ska.
Jag åker ner till Sjpietjavravinen och korsar över på "rätt" sida innan den blir för brant och djup längre ner.
Jag får täckning på mobiltelefonen och passar på att ringa hem. Norrmannen som Polisen letade efter har hittats välbehållen, men igår hade annat gäng med fem personer tydligen gått för nära kanten av Sjpietjavravinen som jag just passerat och två hade fallit ner. Hängdrivor är opålitliga. När jag åker ner på Kutjaure ser jag skid- och pulkaspår från fem personer som troligtvis är från gruppen som ramlade ner i ravinen. De har genat över sjön oroväckande när den vak som finns vid utloppet. Risktagare verkar det finnas gott om.
Vårsolen och den makalösa utsikten som Akka-massivet bjuder på från västra sidan gör att skidåkningen går per automatik. Kilometrarna rullar bara på utan att man tänker på det.
Jag slår läger vid foten av Akka. Imorgon väntar en transportsträcka över Akkajaure till Ritsem. I Ritsem väntar en natt i "trätält" med tillhörande husvagn som en vänlig själ har ställt till mitt förfogande.
Tankar för dagen:
Vi formar de liv vi lever genom de val vi gör.
Jag åker ner till Sjpietjavravinen och korsar över på "rätt" sida innan den blir för brant och djup längre ner.
Jag får täckning på mobiltelefonen och passar på att ringa hem. Norrmannen som Polisen letade efter har hittats välbehållen, men igår hade annat gäng med fem personer tydligen gått för nära kanten av Sjpietjavravinen som jag just passerat och två hade fallit ner. Hängdrivor är opålitliga. När jag åker ner på Kutjaure ser jag skid- och pulkaspår från fem personer som troligtvis är från gruppen som ramlade ner i ravinen. De har genat över sjön oroväckande när den vak som finns vid utloppet. Risktagare verkar det finnas gott om.
Vårsolen och den makalösa utsikten som Akka-massivet bjuder på från västra sidan gör att skidåkningen går per automatik. Kilometrarna rullar bara på utan att man tänker på det.
Jag slår läger vid foten av Akka. Imorgon väntar en transportsträcka över Akkajaure till Ritsem. I Ritsem väntar en natt i "trätält" med tillhörande husvagn som en vänlig själ har ställt till mitt förfogande.
Tankar för dagen:
Vi formar de liv vi lever genom de val vi gör.
