Dag 43

Hur många gånger har man inte satt upp tältet på en vacker plats med förhoppningen att få en magisk bild i morgonljus? För det mesta grusas förhoppningarna, så även i morse. Ett snöfall har lagt ett lager nysnö på tältet och Akka ligger inbäddat i ett grått töcken.

Jag korsar Akkajaure. Det kan tyckas vara 12 kilometer över en större isyta kan utgöra en transportsträcka utan några som helst positiva intryck, men vädret gör sitt bästa för att bjuda på variation. När jag lämnar Änonjalme är det stilla och god sikt, jag ser Ritsem på avstånd. Efter halva sträckan drar det in oväder, blåser ca 10 m/sek, snöar kraftigt och sikten blir när noll. När jag närmar mig Ritsem har allt dragit förbi och solen bryter igenom igen. Ombytligt är det rätta ordet.

Den sista etappen genom Sarek/Padjelanta har bjudit på det jag förknippar med fjälltur. Inga leder, inga skotrar, inga andra människor, bara ett storslaget landskap som ger ett märkbart intryck av stillhet och respekt. Man känner sig liten och stor på samma gång. Känslan är svår att beskriva. Den måste upplevas med öppna sinnen.

Tankar för dagen:
De val vi gör i livet styrs av våra värderingar. Verkliga förändringar äger inte rum förrän värderingarna förändras, och de förändras långsamt.


Tältet med Akkamassivet i bakgrunden.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett tips till alla er som har Rottefella BC bindning

Arctic bedding

Det årliga testet av KAP-köket