Ett brandtal för Nottbotten

I morgon passerar jag gränsen till Norrbotten. Det är värt ett egen blogginlägg. Lite som att komma hem.

Jämtlandstriangeln med Helags, Sylarna, Blåhammaren är ett gupp på vägen. I Västerbotten står man på tröskeln, men det är här de riktiga fjällen börjar.

Kvikkjokk, Alkavagge, Rapadalen, Staloluokta, Teusajaure, Kebnekaise, Alesjaure, Abisko, Rautas, Rostujaure. Namnen är som årgångsviner.

Midnattssol, Midvintermörker, Norrsken.
Här skapas förutsättningarna av vädrets makter med vinande stormar och bitande kyla. Vi människor får lov att rätta oss efter dem. Ytterligheternas landskap.

Här blir internetuppkoppling och telefontäckning sporadisk. Radion kan fungera, men främst förmedlas det brus som ligger mellan kanalerna. Allt annat är att räkna som bonus. 
Det är allt detta som göra att man känner sig hemma.
Partiskt?
Kanske, men väldigt nära sanningen.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett tips till alla er som har Rottefella BC bindning

Arctic bedding

Det årliga testet av KAP-köket