Dag 55 Treriksröset
Jag river tältet och går i riktning mot Gappohytta. Det finns vissa hängdrivor på leden som man förundras över att man inte har gjort någonting åt. Det finns en varningsskylt, men det är tvärdjupt ner till en bäck och det borde kanske varit bättre att justera leden istället så den passerar på ett bättre ställe?
I den dalgång som jag planerar att gå finns ett ravinsystem som man inte gärna vill hamna i. Jag tar höjd på östra sidan och klarar mig hyfsat från att behöva runda alla dessa djupt skurna svackor. Det rör sig ganska mycket folk på norska sidan. Pulkadragare och hundspann, en och annan skoter.
Jag når fram till Treriksröset efter 55 dagar. Den sista dagen känns lika märklig som den första. Samma ogreppbara känsla av osäkerhet. Vad händer nu?
Någonting slutar, något annat tar vid. Inget är statiskt och inget varar för evigt, vilket är något jag tror vi ska vara tacksamma för.
Vita bandet är inte en prestation att imponeras av. Vita bandet ska ses som den upplevelse det är. Dagar att minnas. De små gyllene ögonblick som fastnar och blir kvar, länge.
Liksom den här bloggen så slutar mitt Vita band 2019 här, vid Treriksröset, den 8: april.
Själv fortsätter min färd mot Kilpisjärvi och mot nya utmaningar i livets äventyr. Det blir vad vi gör det till, varken mer eller mindre.
Thank you very much.
Tankar för dagen är delvis mina egna tankar, men även sådant jag samlat på mig under åren från kloka personer såsom Albert Einstein, Erich Fromm, Eckart Tolle, Erling Kagge, Paul Sundlin, Tommy Hellsten, Patricia Tudor-Sandahl och en liten björn som heter Puh.
Tankar för dagen:
Slutet är alltid början på något nytt.
I den dalgång som jag planerar att gå finns ett ravinsystem som man inte gärna vill hamna i. Jag tar höjd på östra sidan och klarar mig hyfsat från att behöva runda alla dessa djupt skurna svackor. Det rör sig ganska mycket folk på norska sidan. Pulkadragare och hundspann, en och annan skoter.
Jag når fram till Treriksröset efter 55 dagar. Den sista dagen känns lika märklig som den första. Samma ogreppbara känsla av osäkerhet. Vad händer nu?
Någonting slutar, något annat tar vid. Inget är statiskt och inget varar för evigt, vilket är något jag tror vi ska vara tacksamma för.
Vita bandet är inte en prestation att imponeras av. Vita bandet ska ses som den upplevelse det är. Dagar att minnas. De små gyllene ögonblick som fastnar och blir kvar, länge.
Liksom den här bloggen så slutar mitt Vita band 2019 här, vid Treriksröset, den 8: april.
Själv fortsätter min färd mot Kilpisjärvi och mot nya utmaningar i livets äventyr. Det blir vad vi gör det till, varken mer eller mindre.
Thank you very much.
Tankar för dagen är delvis mina egna tankar, men även sådant jag samlat på mig under åren från kloka personer såsom Albert Einstein, Erich Fromm, Eckart Tolle, Erling Kagge, Paul Sundlin, Tommy Hellsten, Patricia Tudor-Sandahl och en liten björn som heter Puh.
Tankar för dagen:
Slutet är alltid början på något nytt.
