Dag 44

Jag lämnar Ritsem och en varm, trevlig husvagn.
Det faller en tung, blöt snö som fastnar på allt. Den tinar sakta och blir till vatten som hittar in överallt. Allt blir blött i sådant här väder. Det bästa är att vänja sig. Att kapitulera, släppa kontrollbehovet. Att acceptera tillståndet att man är blöt. Vad är det som upplevs som obehagligt? Varför upplever jag den som obehaglig? Det är bara en känsla. En upplevelse som jag kan välja hur den ska hanteras.

Jag hade en gammal klasskompis som berättade att han älskade att cykla i jeans när det ösregnade. Känna tyget klibba fast runt benen. Samma känsla jag tror de flesta av oss fullkomligt hatar! Hur kan man tycka om det?
När man var ung smakade lagrad ost äckligt. Efter att åren går lär man sig att uppskatta andra smaker. Det handlar om hur vi kan hantera situationer och upplevelser. Att gå in med ett öppet och positivt sinne. Att lära sig älska det man tidigare hatade. Där i ligger utmaningen, men också tjusningen!

Jag tar mig fram till Sitasjaure. Här har jag också förmånen att en vänlig själ ställt ett bonende till förfogande som jag nyttjar. Det blöta blir torrt igen.

Tankar för dagen:
Omfamna varje dag precis som den är. Den kommer aldrig tillbaka.



Populära inlägg i den här bloggen

Ett tips till alla er som har Rottefella BC bindning

Arctic bedding

Det årliga testet av KAP-köket