Dag 45
Snön faller fortfarande men det är vindstilla. Jag beslutar att fortsätta längs leden mot Hukejaure även om jag får pulsa fram. Snön brukar ju sätta sig ganska fort och få en hyfsad bärighet.
Efter någon kilometer blir snöfallet ymmnigt och jag ser på pulkan att det samlar sig mer och mer snö. Snart pulsar jag fram i snö som går halvvägs upp till knäna. Under den tid jag har åkt har det kommit nästan två decimeter. Det går vansinnigt trögt! Efter ca 9 avverkade kilometrar börjar det blåsa på allvar. Jag ser till sist inte till nästa ledkryss. Liksom igår är jag plaskvåt ända in till kalsongerna. En snöstorm på detta är verligen ingen dröm.
Terrängen är flack, men jag hittar ett mindre block som skyddar lite, tar fram tältet och slår upp det i en allt mer tilltagande vind. Plant eller inte spelar ingen roll vid sådana här tillfällen. Skydd från vind och snö, fort.
In med all utrustning. Skotta ner tältet så gott det går. Tar en kopp choklad när det verkar lugna ner sig. Har jag missbedömt situationen?
Var det bara en snöby?
Mer hinner jag inte tänka förrän det blåser upp igen. Vinden trycker oroväckande mot ena sidan av tältet. På med dunjacka, anorak, mössa och ut i stormen. Vinden har vridigt och kommer nu från väst med allt större styrka. Jag drar upp de flesta tältpinnar och justerar tältet så att absiden står rakt mot vinden. Ner med pinnarna igen och tältsidorna täcks med en massa snö. Ställer pulkan på högkant framför tältet. Tältet står nu stabilt, det blir en avsevärd skillnad.
Det är bara att inse att vi måste böja oss för vädrets makter. När jag pulsade fram i den djupa snön ångrade jag att jag inte väntade ut snöfallet i Sitas. Väntat in en skoter som förr eller senare skulle packa ett spår längs leden och på så vis sparat på krafterna. Värdet av tålamod kan man lära sig den hårda, slitsamma vägen.
Jag beslutar att ligga kvar. Vi har gjort nog med försök idag. Att pulsa vidare ytterligare några kilometer ger varken till eller från. Jag kommer inte att komma fram till Hukejaure idag i alla fall. Den tidigare väderprognosen lovade lite bättre väder imorgon. Förhoppningsvis kan det komma förbi någon skoter under tiden som packar ett spår.
Tankar för dagen:
Ingenting är statiskt. Allting förändras. Dagens välmående blir morgondagens baksmälla.
Efter någon kilometer blir snöfallet ymmnigt och jag ser på pulkan att det samlar sig mer och mer snö. Snart pulsar jag fram i snö som går halvvägs upp till knäna. Under den tid jag har åkt har det kommit nästan två decimeter. Det går vansinnigt trögt! Efter ca 9 avverkade kilometrar börjar det blåsa på allvar. Jag ser till sist inte till nästa ledkryss. Liksom igår är jag plaskvåt ända in till kalsongerna. En snöstorm på detta är verligen ingen dröm.
Terrängen är flack, men jag hittar ett mindre block som skyddar lite, tar fram tältet och slår upp det i en allt mer tilltagande vind. Plant eller inte spelar ingen roll vid sådana här tillfällen. Skydd från vind och snö, fort.
In med all utrustning. Skotta ner tältet så gott det går. Tar en kopp choklad när det verkar lugna ner sig. Har jag missbedömt situationen?
Var det bara en snöby?
Mer hinner jag inte tänka förrän det blåser upp igen. Vinden trycker oroväckande mot ena sidan av tältet. På med dunjacka, anorak, mössa och ut i stormen. Vinden har vridigt och kommer nu från väst med allt större styrka. Jag drar upp de flesta tältpinnar och justerar tältet så att absiden står rakt mot vinden. Ner med pinnarna igen och tältsidorna täcks med en massa snö. Ställer pulkan på högkant framför tältet. Tältet står nu stabilt, det blir en avsevärd skillnad.
Det är bara att inse att vi måste böja oss för vädrets makter. När jag pulsade fram i den djupa snön ångrade jag att jag inte väntade ut snöfallet i Sitas. Väntat in en skoter som förr eller senare skulle packa ett spår längs leden och på så vis sparat på krafterna. Värdet av tålamod kan man lära sig den hårda, slitsamma vägen.
Jag beslutar att ligga kvar. Vi har gjort nog med försök idag. Att pulsa vidare ytterligare några kilometer ger varken till eller från. Jag kommer inte att komma fram till Hukejaure idag i alla fall. Den tidigare väderprognosen lovade lite bättre väder imorgon. Förhoppningsvis kan det komma förbi någon skoter under tiden som packar ett spår.
Tankar för dagen:
Ingenting är statiskt. Allting förändras. Dagens välmående blir morgondagens baksmälla.
