Dag 49
Vi lämnar Alesjaure efter en viss sovmorgon (avfärd kl 9). Eftersom vi är på bättre spår nu blir det en viss spridning. Arild, Mats och jag skidar på i ett högre färdtempo, Einar går lite lugnare och hamnar lite efter. Det är märkliga möten! Vi har kämpat på tillsammans under en hel dag och lärt känna varandra, men det blir aldrig tillfälle att säga farväl. Einar ser vi inte mer under dagen. Vi har våra egna färder.
Skäggig och långhårig person dyker upp när vi tar en kortare rast. Jag känner igen honom från internet! Det är ytterligare en Vita bandare!
Samuel. Om jag kan skrämma ungar med mitt yviga skägg tror jag han kan skrämma de flesta!
Vi åker tillsammans och pratar en stund. Jag inser ganska snart att vi delar en liknande livsfilosofi. Vi jobbar inte mer än vi behöver. Inte försöka producera mer än man konsumerar. Det verkar som vi "sned-tänkare" finns i en större koncentration här ute på vinterfjället. Vi går hellre i diket än på den stora vägen för att bidra till en ökad BNP. Udda personer träffar man ofta på udda platser. Våra färdvägar skiljs också åt i backarna ner från Kieronpasset.
Efter en lång skiddag träffar jag Arild och Mats en sista gång utanför affären i Abisko. De har anlänt för ett tag sedan och de kommer att fortsätta över Torneträsk innan de slår läger. Äntligen ett riktigt avsked!
Mats, som åker Norge på langs, är bara 20 år, han berättade att han kommer ta några dagar ledigt mot helgen för att åka Reistadslöpet, ett långlopp som ingår i långloppsvärldscupen ski-classic. 50 km med 1000 meters stigning!
Fyn fan för dessa norrmän, blir de aldrig trötta?
Tankar för dagen:
Det finns bara ett sätt att veta om våra motgångar endast är hinder på den rätta vägen eller ett tecken på att vi gått vilse.
Pröva dig fram, ett steg i taget.
Skäggig och långhårig person dyker upp när vi tar en kortare rast. Jag känner igen honom från internet! Det är ytterligare en Vita bandare!
Samuel. Om jag kan skrämma ungar med mitt yviga skägg tror jag han kan skrämma de flesta!
Vi åker tillsammans och pratar en stund. Jag inser ganska snart att vi delar en liknande livsfilosofi. Vi jobbar inte mer än vi behöver. Inte försöka producera mer än man konsumerar. Det verkar som vi "sned-tänkare" finns i en större koncentration här ute på vinterfjället. Vi går hellre i diket än på den stora vägen för att bidra till en ökad BNP. Udda personer träffar man ofta på udda platser. Våra färdvägar skiljs också åt i backarna ner från Kieronpasset.
Efter en lång skiddag träffar jag Arild och Mats en sista gång utanför affären i Abisko. De har anlänt för ett tag sedan och de kommer att fortsätta över Torneträsk innan de slår läger. Äntligen ett riktigt avsked!
Mats, som åker Norge på langs, är bara 20 år, han berättade att han kommer ta några dagar ledigt mot helgen för att åka Reistadslöpet, ett långlopp som ingår i långloppsvärldscupen ski-classic. 50 km med 1000 meters stigning!
Fyn fan för dessa norrmän, blir de aldrig trötta?
Tankar för dagen:
Det finns bara ett sätt att veta om våra motgångar endast är hinder på den rätta vägen eller ett tecken på att vi gått vilse.
Pröva dig fram, ett steg i taget.
