Dag 52
Det har varit en kylig natt. Sovsäcken har blivit ganska fuktig och jag tog på dunjackan som förstärkning under natten.
Solen stiger upp. Det blir en sådan där vårvinterdag som man bara kan önska. Temperaturen kryper snabbt upp och håller sig just på minussidan.
Jag åker vidare norrut på leden, upp längs Vouskoåives sluttning. Lämnar fjällbjörkskogen bakom mig och när vyerna öppnar sig förändras landskapet helt. Det är som om man står och ser ut över den ryska tundran. Här får man lust att börja leta efter mammutbetar om man inte visste annat. En utlöpare av Finnmarksvidda. Tsåktso tornar upp, men i övrigt så är landskapet helt platt. Det är ett öppet, böljande hav av snö. Jag har aldrig varit i dessa trakter annat än svept över med helikopter, men jag blir positivt överraskad. Det finns en tjusning i det flacka, öppna, rena, avskalade.
Det blir inte många höjdmeter. Små böljande kullar passeras utan större ansträngning. Skotrar och även hundspann kommer förbi då och då. Jag börjar lessna på att följa leden, allt liv och rörelse som den medför. Imorgon ska jag vika av när jag kommer närmare Rostojaure och gå västerut. Hitta egna vägar, lämna EU ett tag och göra ett gästspel i Norge.
Tankar för dagen:
När man inte vet vad man behöver vill man för säkerhets skull ha allt.
Solen stiger upp. Det blir en sådan där vårvinterdag som man bara kan önska. Temperaturen kryper snabbt upp och håller sig just på minussidan.
Jag åker vidare norrut på leden, upp längs Vouskoåives sluttning. Lämnar fjällbjörkskogen bakom mig och när vyerna öppnar sig förändras landskapet helt. Det är som om man står och ser ut över den ryska tundran. Här får man lust att börja leta efter mammutbetar om man inte visste annat. En utlöpare av Finnmarksvidda. Tsåktso tornar upp, men i övrigt så är landskapet helt platt. Det är ett öppet, böljande hav av snö. Jag har aldrig varit i dessa trakter annat än svept över med helikopter, men jag blir positivt överraskad. Det finns en tjusning i det flacka, öppna, rena, avskalade.
Det blir inte många höjdmeter. Små böljande kullar passeras utan större ansträngning. Skotrar och även hundspann kommer förbi då och då. Jag börjar lessna på att följa leden, allt liv och rörelse som den medför. Imorgon ska jag vika av när jag kommer närmare Rostojaure och gå västerut. Hitta egna vägar, lämna EU ett tag och göra ett gästspel i Norge.
Tankar för dagen:
När man inte vet vad man behöver vill man för säkerhets skull ha allt.
